lillapricken.blogg.se

Gud tiden bara springer iväg.

Leonora känns så stor, känns som hon varit här så länge, men ändå känns hon så liten och ny.

Johannes semester på 4 veckor är nu slut.

Och jag får åter igen hitta en egen vardagsrutin. Hon verkar även ha kommit ur en fas (som vi inte riktigt fatta att hon var i). För nu kan hon sova igen på dagarna och ligga ensam och jollrar en stund. (Hela Johannes semester har hon vägrar vara ensam mer än någon minut, och de dagar hon sovit en stund på dagen ensam kan räknas på en halv hand.. med början från förra veckan.. 

Sen några dagar tillbaka så sover hon i sin egen säng, men den står kant i kant med vår säng på min sida så jag lätt kan titta till henne och trösta henne.

Hon sover fortfarande jättebra på nätterna, runt 6-8 timmar innan hon vill ha mat.

Hon har även de senaste veckorna blivit stark i nacken, så vi behöver mycket sällan stödja henne. Längtar tills hon är mer stabil i ryggen och kan börja sitta helt själv, för då ska hon få en hoppgunga. Hon vill gärna att vi håller upp henne så hon får stå och hoppa. ^_^

Hon är min ögonsten