lillapricken.blogg.se

Jag minns svagt din blålila sladdriga kropp när de lyfte upp dig på min mage. Men jag minns inte din gråt.. Du var så stor, men ändå så liten. Och det kändes som tiden nästan stanna upp. Minns att jag plötsligt blev varm på magen, och du hade lagt världens överraskning på min mage, vilket fick barnmorskan att skratta.

Minns inte hur länge du låg där på min mage, men jag minns när Johannes klippte din navelaträng och det slemmiga ljudet.

Men sen blir det dimmigt och rummet börjar snurra.. Du tas ifrån mig och du hamnar i Johannes famn i en fåtölj en bit bort.. 

Plötsligt är rummet fullt av folk och  ständigt står någon och försöker hålla mig vaken. Jag hör hur du gnäller och ser att Johannes håller dig tätt mot sitt bara bröst med tårar på kinderna. 

Där och då inser jag att jag kanske inte får hålla dig igen.. ingen av er..

Känns som evigheter går.. och när mitt huvud börjar klarna så är mina armar fulla med slangar. 

Men du får komma tillbaka till mig. Du hade armarna rakt ut och munnen vidöppen när barnmorskan sänkte dig över mig och du fick grepp och börja äta på engång. Återigen fick du barnmorskan att skratta.

I nästan 2 timmar var vi ifrån varandra.

Men när du låg där, så nöjd och stilla. Så fylldes mitt hjärta av kärlek men ändå rädsla över vad som nästan hände..

En rädsla som tyvärr fortfarande sitter kvar än.. 

Jag älskar dig min lilla prinsessa. 

Lämna inte mig, Så lämnar jag inte dig.